eternity
var då en evighet sen jag bloggade. har haft lite annat för mig.
har gått lite mer än en månad sen jag och danny fick vår son liam och det kan väl inte bli mer underbart? jag har faktiskt inte mycket att klaga på. många undrar och frågar om han är snäll och sover på nätterna. ja, peppar peppar ta i trä så sover han på nätterna och är hur snäll som helst! jag tycker jag har haft tur med det mesta. även förlossningen gick undan. dock kan jag inte säga att det var smärtfritt, men den gick snabbt. hade inte speciellt ont under dagen den 29 mars och kunde verkligen inte ana att något var på väg att hända. helena ringde mig vid 18.00 tiden och då tyckte jag att det var något som gjorde ont och kände efter lite extra och undrade om det var något på gång. gick och satte mig i duschen till helena kom och vi satte oss ner för att dricka lite kaffe och snacka. och jag tror inte helena hade varit här mer än i 15 minuter innan allt bara sa tjoff och värkarna faktiskt kom med ca 4-5 minuters mellanrum. och fyfan vad ont jag hade. ringde min mamma och sa att nu var det igång och vi kom fram till att jag skulle ringa in till förlossningen. vet inte varför men till dom på förlossningen sa jag att det var ca 10 mintuer mellan värkarna och dom sa åt mig att det var inte dags att komma in ännu. ringde tillbaka till mamma som skulle vänta att köra till hon hade hört vad dom sa på förlossningen, men hon var redan påväg. och det var kanske tur, för vi fick köra direkt mamma kom. och värkarna blev starkare och blev bara värre och värre. på vägen in satt jag fram hos mamma som alltid håller hastigheter, men det gjorde hon inte den kvällen. inte bara det att hon körde för fort, hon körde för fort med en hand på ratten och ett öga på vägen. och den andra handen på min mage och det andra ögat på mig. det var ganska så nervöst. mest nervöst var det nog för danny som hade en skrikandes och gråtandes flickvän i passagerarsätet och en ofokuserad svärmor i förarsätet. kom in till förlossningen lite i 20.00 och jag skulle in i ett undersökningsrum. mamma var med uppe på förlossningen och skulle lämna av mig, för danny bar alla vår saker upp. men mamma meddelade att det var nog inte speciellt lönt att gå in i undersökningsrummet eftersom att jag hade värkar var 2 minut, så undersköterskan ledde oss in till förlossningsummet direkt och sen sa vi hejdå till mamma. väl inne på förlssningsrummet så väntade jag bara på att jag skulle få min ryggbedöövning som jag hade sagt sen tidigare att jag ville ha. jag förväntade ju mig att jag skulle få bedövning det första jag fick när jag kom in på rummet för jag hade ju så förbannat ont. men icke det. dom skulle först undersöka mig och kolla barnets hjärtljud och sånt. så dom kopplade på mig maskinen för att läsa av hans hjärtljud och såhär och gick ut en sväng ur rummet. och det var fustrerande att ligga och ha superont och dom bara gick. sen när dom kom tillbaka kanske en 15 - 20 minuter senare så sa jag till dom att nu får no faktiskt ge mig något, nu vill jag ha min ryggbedövning. och nej, då kunde jag inte få det, för då var jag öppen alldeles för mycket. var öppen redan 8 cm när jag kom in. visst var det en dröm när barnmorskan sa till mig att jag var öppen så mycket, men när jag låg där trodde jag dom lurade mig när dom sa att jag inte kunde få bedövningen. så jag fick så snällt nöja mig med lustgasen, som blev en mycket nära vän till mig! vilken känsla lustgasen gav. mellan värkarna var det som, ja. vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. men en fylla. emellanåt somnade jag till och med till mellan värkarna. jag stod på knä lutad mot ryggstödet på sängen, och mellan värkarna när jag somnade till fick danny dra upp mig. och sen kom mina krystvärkar igång och 22.29 var lillkillen ute. så en relativt snabb förlossning utan några ovanliga komplikationer.
här somnade jag till mellan en värk
lite sliten
och här har vi då bästa vännen.
och sen kom lilleman! :)
och nu har han bara växt och växt och han är det mest underbara i denna värld!
en bild sen i fredags när vi var i kristianstad och skulle åka och hälsa på en annan liten kille som är två månader.
liam och den andra lillkillen på två månader, milton, i sin storebror neos knä!
båda två lika utslagna!
så, en liten uppdatering! ska försöka att bli bättre på bloggen! men har verkligen inte kännt för det och inte haft någon ro till att sätta mig och skriva. men får se om det kanske är på gång tillbaka nu :) blir dock inte mer skrivande idag. så CIAO!
har gått lite mer än en månad sen jag och danny fick vår son liam och det kan väl inte bli mer underbart? jag har faktiskt inte mycket att klaga på. många undrar och frågar om han är snäll och sover på nätterna. ja, peppar peppar ta i trä så sover han på nätterna och är hur snäll som helst! jag tycker jag har haft tur med det mesta. även förlossningen gick undan. dock kan jag inte säga att det var smärtfritt, men den gick snabbt. hade inte speciellt ont under dagen den 29 mars och kunde verkligen inte ana att något var på väg att hända. helena ringde mig vid 18.00 tiden och då tyckte jag att det var något som gjorde ont och kände efter lite extra och undrade om det var något på gång. gick och satte mig i duschen till helena kom och vi satte oss ner för att dricka lite kaffe och snacka. och jag tror inte helena hade varit här mer än i 15 minuter innan allt bara sa tjoff och värkarna faktiskt kom med ca 4-5 minuters mellanrum. och fyfan vad ont jag hade. ringde min mamma och sa att nu var det igång och vi kom fram till att jag skulle ringa in till förlossningen. vet inte varför men till dom på förlossningen sa jag att det var ca 10 mintuer mellan värkarna och dom sa åt mig att det var inte dags att komma in ännu. ringde tillbaka till mamma som skulle vänta att köra till hon hade hört vad dom sa på förlossningen, men hon var redan påväg. och det var kanske tur, för vi fick köra direkt mamma kom. och värkarna blev starkare och blev bara värre och värre. på vägen in satt jag fram hos mamma som alltid håller hastigheter, men det gjorde hon inte den kvällen. inte bara det att hon körde för fort, hon körde för fort med en hand på ratten och ett öga på vägen. och den andra handen på min mage och det andra ögat på mig. det var ganska så nervöst. mest nervöst var det nog för danny som hade en skrikandes och gråtandes flickvän i passagerarsätet och en ofokuserad svärmor i förarsätet. kom in till förlossningen lite i 20.00 och jag skulle in i ett undersökningsrum. mamma var med uppe på förlossningen och skulle lämna av mig, för danny bar alla vår saker upp. men mamma meddelade att det var nog inte speciellt lönt att gå in i undersökningsrummet eftersom att jag hade värkar var 2 minut, så undersköterskan ledde oss in till förlossningsummet direkt och sen sa vi hejdå till mamma. väl inne på förlssningsrummet så väntade jag bara på att jag skulle få min ryggbedöövning som jag hade sagt sen tidigare att jag ville ha. jag förväntade ju mig att jag skulle få bedövning det första jag fick när jag kom in på rummet för jag hade ju så förbannat ont. men icke det. dom skulle först undersöka mig och kolla barnets hjärtljud och sånt. så dom kopplade på mig maskinen för att läsa av hans hjärtljud och såhär och gick ut en sväng ur rummet. och det var fustrerande att ligga och ha superont och dom bara gick. sen när dom kom tillbaka kanske en 15 - 20 minuter senare så sa jag till dom att nu får no faktiskt ge mig något, nu vill jag ha min ryggbedövning. och nej, då kunde jag inte få det, för då var jag öppen alldeles för mycket. var öppen redan 8 cm när jag kom in. visst var det en dröm när barnmorskan sa till mig att jag var öppen så mycket, men när jag låg där trodde jag dom lurade mig när dom sa att jag inte kunde få bedövningen. så jag fick så snällt nöja mig med lustgasen, som blev en mycket nära vän till mig! vilken känsla lustgasen gav. mellan värkarna var det som, ja. vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. men en fylla. emellanåt somnade jag till och med till mellan värkarna. jag stod på knä lutad mot ryggstödet på sängen, och mellan värkarna när jag somnade till fick danny dra upp mig. och sen kom mina krystvärkar igång och 22.29 var lillkillen ute. så en relativt snabb förlossning utan några ovanliga komplikationer.
här somnade jag till mellan en värk
lite sliten
och här har vi då bästa vännen.
och sen kom lilleman! :)
och nu har han bara växt och växt och han är det mest underbara i denna värld!
en bild sen i fredags när vi var i kristianstad och skulle åka och hälsa på en annan liten kille som är två månader.
liam och den andra lillkillen på två månader, milton, i sin storebror neos knä!
båda två lika utslagna!
så, en liten uppdatering! ska försöka att bli bättre på bloggen! men har verkligen inte kännt för det och inte haft någon ro till att sätta mig och skriva. men får se om det kanske är på gång tillbaka nu :) blir dock inte mer skrivande idag. så CIAO!
Kommentarer
Trackback
